”Det händer spännande saker i Venezuela. Landet håller på att införa sex timmars arbetsdag. Företag tas över av dem som jobbar där. Privata radiostationer görs om till närradio. En typ av socialism som inte bara handlar om statligt ägande, utan om försök till direktdemokrati.”
Det är en famös omskrivning av begreppet demokrati som vänsterextremisten Kajsa Ekis Ekman gör när hon hyllar Hugo Chávez’ Venezuela och samtidigt ondgör sig över svensk medias rapportering därifrån. Ekis Ekman skulle med all säkerhet ha klagat över ”snedvriden” rapportering om Östtyskland också när det begav sig. Ur vänsterglasögonen får vanligt folk helt stå tillbaka och hålla tyst när den socialistiska staten expanderar. När det regnar blir man våt. Ekis Ekman ser uppenbarligen inga som helst problem med att privata företag förstatligas, att privata medieföretag stängs ned samtidigt som Chávez själv har dagliga ”samtal” med befolkningen. I timmar.
Venezuela är så långt ifrån en normal demokratisk stat man kan komma utan att kalla det en diktatur. Ty att kalla Hugo Chávez för en diktator är inte riktigt rätt. Han är folkvald och även det senaste valet förefaller ha varit godkänt enligt internationella normer. Däremot är utvecklingen i Venezuela klart oroande för alla med demokratiska värderingar. Chávez personliga maktbehov styr hur landets utvecklas. Åter igen, för jag vet inte vilken gång i ordningen, faller vänstern i gropen. De hyllar en persons maktanspråk och kallar det ”demokrati”. Det är en ren parodi.
Ekis Ekman har rätt i en sak och det är svenska mediers tendens att fokusera på detaljer i stället för att göra kvalificerade analyser av helheten. Men det gäller inte endast rapporter från vänsterparadiset Venezuela utan all utrikesrapportering. Det gäller Kina, Ryssland och USA. Och det gäller i synnerhet den så kallade EU-bevakningen, som är under all kritik.
Med demokratiska värderingar som förbrödrar.
Vänstern har alltid gillat starka ledare, märkligt nog, men det är bara bra att Chávez är som han är: folket har valt honom, han utövar deras makt och socialiserar näringslivet samt delar ut förmåner till de behövande. Det är socialismen i ett nötskal, och när den kraschlandar är det vänstern som kommer få förklara sig och berätta vad som gick fel, inte vi liberaler. Jag gläds verkligen åt vad som händer där just nu.
Vänstern hyllar inte Chavez. Det är ytterst få inom den svenska vänstern som ensidigt hyllar Chavez, och det är vad jag vet enbart SKP/SKU som är försvinnande liten och obetydlig. Därför fallerar dit resonemang att vänstern skulle hylla Chavez' personkult.
Vänster överlag har faktiskt varit kontinuerligt kritiska till personkulten i Chavez' regering. Men vänstern har, till skillnad från diverse högerbloggare, ledarskribenter, debattörer, och journalister, lärt sig att se på saker nyktert och nyanserat. Man kan kritisera Chavez utan att hamna i elitens propagandalögner.
Bildens motto: In Oil we trust.
Som invididualist och person med vänsteråsikter är jag inte riktigt med på att "vänstern" tycker något, precis som att inte "högern" gör det. Men det kanske bara är jag?
Visst är Chavez en stor ledare. Landet Venezuela har blivit en spjut mot landet i norr (USA). Och allt detta tack vare den store ledare som Chavez är!
Han vill tydligen hjaelpa USAs fattiga:
http://www.aztlan.net/chavez_gas_for_poor.htm
Kompis med Obama:
http://www.dn.se/nyheter/varlden/chavez-obama-1.847186