Bernhard Bechler var officer i det tyska arméhögkvarteret och major i sjätte armén, den armé som intog Stalingrad och till slut lämnades åt sitt öde. Han bevittnade den ökända kommissarieordern (den order som innebar att alla politiska officerare skulle avrättas) med sin namnteckning innan kriget startade.

En journalist frågade Bechler vad det var för moral som tillät sådana order. Bechlers svar är intressant: ”Om jag anser att västvärlden är i fara och att Sovjetunionen är ett hot mot civilisationen är det ur den synvinkeln, om jag nu anser det, ett moraliskt ställningstagande som jag gör. Då kräver moralen av mig att jag tar till medel som jag annars inte använder.” Det är ingen ursäkt men väl en förklaring som ger oss en inblick i hur enskilda tyskar själva kunde resonera kring och för sig själva motivera det regellösa kriget i öst.

Parallellen till USA:s ”krig mot terrorismen” under 2000-talet är svår att förneka. USA:s officiella hållning är att al-Qaida och närliggande terrornätverk är ett sådant hot mot amerikanska medborgare och den amerikanska staten, att regeringen påtar sig rätten att använda åtgärder som annars inte skulle användas mot ”vanliga” kriminella. För att uppnå detta har regeringen använt sig av kreativa verbala omskrivningar.

Före detta vicepresident Dick Cheney har gång på gång, både före och inte minst efter president Bushs avgång, försvarat vad som på amerikanskt nyspråk kallas ”förstärkta förhörsmetoder”. Bush själv har uttryckt oro för att misstänkta terrorister behandlas för humant givet de hemska brott de misstänks för. Att internera människor i åratal enbart på lösa misstankar och utan rättegång, att använda tortyr för att få fram information, att spärra in människor på ljusskygga platser i skurkstater – allt detta gjordes systematiskt under Bush-regimens åtta år vid makten. Programmet för Extraordinary rendition började redan under Bill Clinton, men fick en radikalare betydelse under Bush efter den 11 september.

Det var fel att använda ”medel man annars inte använder” 1941 och det är lika fel nu. Den stora skillnaden är förstås att Tyskland vid tidpunkten för kriget mot Sovjetunionen var en totalitär diktatur där mänskliga rättigheter inte respekterades och där själva målet med kriget var förslavandet av miljoner människor. USA är en demokratisk supermakt som varit ett föredöme för många demokratikämpar runt om i världen. Att de använder sig av metoder som vi annars bara hittar i diktaturer, sänker trovärdigheten när en amerikansk president talar om demokrati och mänskliga rättigheter och kritiserar andra stater för brister i desamma och torpederar bilden av USA som frihetens samhälle.

Det finns dessvärre gott om tvivel på om Barack Obama verkligen kommer att lyckas göra rent hus med dessa brott mot mänskliga rättigheter i USA:s namn. Att stänga Guantánamo är en viktig (men långt ifrån problemfri) åtgärd, men för att uppnå långsiktiga resultat krävs att de idéer och de policies som lett fram till denna rättsvidriga hantering av människor rensas ut. USA behöver ta mänskliga rättigheter på allvar. Nu även i praktisk handling.

En karta över staters kriminella verksamhet.