”Barosso och Reinfeldt står fast vid att den globala uppvärmningen får bli högst 2 grader Celcius. Fint, kan ni justera jordens omloppsbana runt solen medans ni ändå håller på?”

Klimatbluffen har lika svårt som jag att förstå hur politikerna resonerar. Idén att man kan kontrollera klimatet är så absurd att den trotsar all beskrivning. Den stora frågan är om politikerna själva tror att de verkligen kan kontrollera jordens klimat eller om de bara vill låtsas att de har den gudomliga makten? De klimatmål som har satts upp tar sikte mot 2050, då alla nu ansvariga politiker är döda och begravda. Det finns således ingen som helst möjlighet att hålla någon ansvarig för eventuellt missade mål. Snacka om drömsits för politiker! De kan lova jordens räddning men behöver inte finnas där när utvärderingen av de uppsatta målen sedan sker.

Det finns, som Dick Erixon konstaterar, ett obehagligt frälsningsskimmer över klimathysterin. Ifrågasättanden motas tillbaka. Människor som kommer med invändningar fryses ute och kallas ”förnekare”, ett illa dolt försök att bunta samman oss med Förintelseförnekare. Det är helt enkelt PK att vara pessimist och undergångsromantiker. Vänstern har alltid varit det, det nya är att nu har även högern hoppat på tåget och lovar kamp mot det elaka klimatet. Hans Bergström talar, med rätta, om en grön fatwa.

Sunt förnuft har visserligen aldrig hört hemma i politiken. Politikens värld är och förblir rutten, inskränkt, girig och maktfullkomlig. Men när man låter trädkramare från Greenpeace och Naturskyddsföreningen sätta agendan och säger sig vilja ”rädda världen”, blir det obehagligt på en helt annan nivå.