Politisk TV-reklam hotar demokratin, säger vänsterblocket. Jag vet inte det jag. Om så oerhört taffliga och dåliga reklamfilmer skulle vara ett hot mot det demokratiska systemet, ja då är nog demokratin inte bara på fallrepet utan redan nere för räkning.
Nu är det ju inte så. Faktum är att det bara är Junilistan som har en valfilm inför Europaparlamentsvalet som kan kallas bra. Den har ett dramaturgiskt grepp, är lite småkul och har ett tydligt budskap: rösta på oss, rösta mot allt trams i EU. Kristdemokraten Ella Bohlin får inte ens vara ensam i sin valfilm. I stället plockar KD in partiledaren Göran Hägglund som sällskap. I Moderaternas valfilm gör Fredrik Reinfeldt en speak over. Filmen är inte propaganda för någon speciell kandidat utan för partiet. Det kan vara rätt smart. Få svenskar har någon koll på de olika EU-kandidaterna, men partierna känner de igen. Och Reinfeldt är faktiskt väldigt populär (vilket gör Göran Hägglunds medverkan i Ella Bohlins film ännu märkligare…). Men Moderaternas film är ack så tråkig.
Det var ganska väntat att det skulle vara taffliga och dåliga valfilmer över lag. Ändå är det så onödigt. Det skulle inte behöva vara så. Det finns massor av kunnigt folk som skulle kunna producera både informativa, tydliga och lite underhållande valfilmer för partierna. Tydligen har de inte tillfrågats. Det kanske kommer. Det är hur som helst befriande om svenska valrörelser framöver inte bara kommer handla om valstugor och fula photoshoppade ansikten på pappskivor fästa på lyktstolpar.
”Som socialliberal är det för mig självklart att försvara de grundläggande friheterna”, hycklar Folkpartiets kandidat Cecilia Wikström. Samtidigt vill hon nämligen inte tillerkänna människor bestämmanderätten över sina egna kroppar eftersom hon är för sexköpslagen och drar likhetstecken mellan sexarbete och människohandel. Vi får vara glada för att att människan i alla fall har hedern att kalla sig socialliberal.
Det känns faktiskt skönt att inte rösta.
Senaste kommentarer