Det händer mycket skit i världen. Barn svälter, kvinnor våldtas, män dödas. Jag är tämligen avtrubbad och kan läsa om folkmord på kvällarna utan att beröras nämnvärt (även om det kan behövas en paus efter några veckors intensivt läsande av detaljer…).
Ibland blir det dock så in i helvete jävligt att man kan undra vad som pågår inne i skallen på vissa människor. Som dessa förbannade kräk.
Någon som fortfarande tycker att talibanstyret är att föredra och att alla utländska soldater ska lämna Afghanistan?
Och Iran gör man så här med bögar. Ibland kan till och med jag, som är så snäll och beskedlig, känna längtan efter lite vapenskrammel…
Bilden berör… Vi måste inse vad denna kultur kan betyda, och stå upp för våra värden.
Talibanstyret är naturligvis inte att föredra, men utländska soldater kan inte vara för evigt i Afghanistan, det kan däremot taliban.
Det enda som hjälper på sikt är därför att stödja uppbyggnaden av Afghanistans egen polis och militär så att de kan hålla taliban stången. Obama synes ha insett detta till skillnad mot Bush och andra som har egen trupp i landet.
Afganhistans statsbudget består till 90 % av bistånd och så länge pengarna strömmar in så tvingas inte regeringen där att ta tag i det egna landets utveckling. Nytta av det ekonomiska biståndet har därför i huvudsak den västerländska biståndsindustrin.
Hans Egnell propagerandes för en progressiv utrikespolitik helt plötsligt efter att ha bashat utrikespolitiska neocons i år? Hävdat att Obama är bättre än Bush (eller åtminstone att det ”inte kan bli värre”; skåda verkligheten!) samt uttryckt den förvirrade tanken att det spelar ingen roll om USA eller Kina är supermakt enligt den högst historiematerialistiska tesen att ”supermaktr endast har intressen, inget annat”. Att Irans intressen när de aspirerar på en status som regional supermakt kanske skiljer sig från USA:s (se fotot du själv bifogar) och att USA:s intressen skiljde sig från Sovjets och äve Kinas vrkar du också vilja blunda för.
Jag propagerar inte en progressiv utrikespolitik. Däremot anser jag att vi skulle gjort processen kort med Iran för länge sedan.
Jag anser att det finns grader i helvetet och att utrikespolitik måste innehålla visst mått av pragmatism och smidighet för att vara gångbar på sikt. På den biten misslyckades George W Bush kapitalt. Jag har aldrig motsatt mig invasionen av Afghanistan. Den var nödvändig efter 11/9. Invasionen av Irak är en helt annan historia, den hade ingenting med terrorattackerna att göra och ska vi prata om grader i helvetet anser jag att Saddam Hussein bara var bara en av många förtryckare i världen. Om Bush verkligen hade varit övertygad om att Hussein hade massförstörelsevapen, hade han aldrig vågat anfalla (då hade anfallet på Nordkorea kommit för länge sedan). Vem anfaller ett land som genast kan svara med massförstörelsevapen mot de invaderande trupperna?
Personligen anser jag, som amatörbedömare givetvis, att Nordkorea är ett större hot än Iran just nu just på grund av den nordkoreanska regimens fullständiga oförutsägbarhet (man kan säga att de är förutsägbara i sin oförutsägbarhet) och paranoida syn på omvärlden. Men en militär intervention där vågar knappast någon ge sig på och en kollaps skulle få enorma konsekvenser för båda Sydkorea och Kina. Så de flesta tycks gilla läget med ett slags status quo.
Vad supermakter beträffar: ja, supermakter har intressen i första hand. Man måste inte vara historiematerialistiskt lagd eller ens överdrivet cynisk för att komma till den slutsatsen. Intressena kan variera, givetvis, och tillvägagångssätten likaså. Men att USA agerar i sitt lands intresse i första hand (dvs. den för stunden sittande administrationens) och sätter demokrati och mänskliga rättigheter i andra hand borde inte vara en kontroversiell åsikt. Så fungerar stormakter. Det handlar självfallet om ideologi i någon mån, men framför allt handlar det om MAKT.