Att lära sig kinesiska är inte busenkelt. Referensramarna som vi ofta har i våra västerländska språk, där det går att ana sig till ords betydelser, finns inte till en början. Kinesiskan är inte nödvändigtvis svårare, den är bara annorlunda. Och att slippa tempus är faktiskt en befrielse. Jag minns tyskans eländiga grammatik från gymnasiet, kinesiskans är faktiskt enklare – åtminstone vad jag har begripit hittills.
Det tar sin tid att plugga in tecknen, även om jag inte ska klaga över de i genomsnitt 30 tecken per vecka som jag förväntas lära mig. Att tjejen i Kina blivit överentusiastisk och börjat skicka allt längre kinesiska mail gjorde mig först stressad. Hur faen ska jag hinna översätta och förstå allt det här och sedan kunna svara ”med samma mynt”? Med teknikens hjälp går det faktiskt bra.
Jag letade först efter mjukvara som gör att datorn begriper pinyin och kinesiska tecken. Det mesta är för PC och jag sitter med en Mac. Men det visade sig vara ett onödigt letande. Allt finns ju redan inbyggt, färdigt att använda. Bocka bara för kinesiska i de internationella inställningarna och vips har datorn lärt sig ett nytt språk. Stenåldersnyheter för er andra, kanske, men ett stort glädjeämne för mig som ny Macanvändare. Nu är det bara att växla mellan svenska och kinesiska i menyn, oavsett om jag surfar eller använder ordbehandlingsprogram. Ibland är tekniken bara så underbar.
Språksvårigheterna är ibland ömsesidiga…
Senaste kommentarer