Att moderaterna har höga opinionssiffror i mellanvalstider är, som Karl Sigfrid påpekar, inget nytt. Jag minns hur vi under min tid i MUF firade att moderaterna var större än socialdemokraterna mitt emellan två val. Det var liksom kul att låtsas att socialdemokraternas dominans var över. Sedan stabiliserade det sig och sossarna vann valet i vanlig ordning.

Det behövs alltså ingen reinfeldtsk principlöshet för att göra bra ifrån sig i opinionen, även om det uppenbarligen underlättar. Skillnaden mot tidigare är att det inte är något oppositionsparti ”med tro på förändring” i sin pipeline. Denna gång är moderaterna ett regeringsparti som har arbetat hårt i flera år för att vinna socialdemokratiska väljare genom att överta deras retorik och politik och sedan ge den lite ljusblå smink för att inte partiets egna kärnväljare ska få alltför svåra kväljningar.

Att vara en principlös vindflöjel lönar sig i politiken. Idéer och ideal är på tillbakagång. Inte konstigt att Reinfeldt är framgångsrik. Om han lyckas kommer moderaterna att bli precis det maktparti som socialdemokraterna har utvecklats till genom åren. Makt före idéer. Under tiden kommer partiets egna företrädare att bit för bit få svårare att svara på frågorna: Vad vill ni? Och varför?