Susanne Dodillets avhandling om prostitutionslagstiftningen i Sverige och Tyskland har satt fart på debatten om sexköp igen. Det är välbehövligt och välkommet, men det är uppenbart att positionerna är låsta och det enda som kan ruska om är förmodligen ett politiskt initiativ från regering eller opposition.

Det är intressant att den frihetliga linjen, ”legaliseringslinjen” som Karin Eder-Ekman kallar den, betraktas som något som företrätts och drivits av aktivister och lobbygrupper medan den svenska förbudslinjen blivit lag utifrån något slags feministiskt uppvaknande. Som om det inte funnits lobbyister som kämpat med näbbar och klor för att få igenom ett förbud mot köp av sexuella tjänster i Sverige! Ingången till den politiska makten har bland annat hetat Margareta Winberg, tongivande feministisk agitator i flera socialdemokratiska regeringar och som tack för förtjänstfullt arbete i sexmoralismens tjänst utnämnd till ordförande för spelmonopolet av den borgerliga regeringen. Det fanns kritiker mot 1999 års lag till att börja med, men när lagen väl hamrats igenom dog kritiken i riksdagen sakta ut. I dag är det lika öde på den fronten som det är på Malmskillnadsgatan en snöig eftermiddag.

Susanne Dodillet pekar i sin Sidan 4-artikel på det kristna arv som ligger till grund för dagens sexköpslagstiftning. Det är sannolikt något som en och annan radikalfeminist har ha svårt att ta till sig, men faktum är att sexofobiska feminister och konservativa moralister går hand i hand i denna fråga. Grundläggande för båda parter är att påverka människors sexualitet i önskvärd riktning. Vissa vill se avhållsamhet, andra ”jämställt” sex enligt vissa speciella ”korrekta” normer. Allt med pengar inblandat förkastas.

Ebba Witt-Brattström uttalade i TV sin stora besvikelse över att unga kvinnor tagit över unga mäns sexuella beteende. Det var nämligen inte alls meningen. ”De unga männen skulle lära av de unga kvinnorna att det där med sex i varje buske med vem som helst och så vidare … är kanske inte det bästa.” Så skulle det vara. Men så blev det inte vilket Ebba Witt-Bratström kallar ”ett jätteproblem”. Nu ska inte Witt-Brattström göras som talesperson för alla feminister i Sverige, men hennes uttalande känns igen från många diskussioner jag har haft med feminister i ämnet sex och prostitution. Det sipprar småningom fram att det aldrig är tanken att vi ska få bestämma över vår egen sexualitet på våra egna villkor . Tydliga ramar måste sättas upp för vad som anses OK – och ramarna är (surprise, surprise) feministiska.

Att Dodillet anser att sexköpslagstiftningen är ett resultat av förlegad kristen moralism får Bibelrunkarna på Dagen att se i kors. Där hävdas att ”varken demokratin eller kapitalismen skulle fungera om inte de etiska värderingarna i exempelvis kristen tro fanns grundat inuti människor”. Det låter som något Göran Skytte skulle skriva i ett svagt religiöst ögonblick, men orden kommer från Harvardprofessorn Clayton Christensen. Jag kommer att tänka på Prothero i V för Vendetta som i sin Bill O’Reilly-inspirerade show förklarar USA:s fall i den fiktiva framtiden med den utbredda ”gudlösheten”. Och att bli jämförd med Prothero är faktiskt ingen komplimang.

För att återknyta till inledningen: det skulle behövas ett politiskt initiativ från något av riksdagspartierna för att få fart på tankeverksamheten kring prostitutionsfrågan. Dessvärre verkar det inte aktuellt. Nästa stora anhalt är offentliggörandet av den utredning av sexköpslagstiftningen som Anna Skarhed arbetar med. Men som tidigare påpekat får utredaren varken ifrågasätta sexköpsförbudet eller lagen i sig. Det innebär att det rimligtvis bara finns två möjliga slutsatser att komma fram till: 1) lagen ska behållas i sin nuvarande form eller 2) lagen ska skärpas. Det saknas inte förslag på skärpningar. Birgitta Ohlsson vill se införandet av ”grovt sexköp”, som ska gälla för den som köper sexuella tjänster av ett traffickingoffer (hur nu köparen ska känna till detta).

Det känns lite hopplöst. Och det kanske värsta är att allt detta är så oerhört onödigt. Vi hade inte behövt någon politiskt manipulerad utredning av en korkad lag om den korkade lagen aldrig stiftats. Vi hade inte behövt se lagstiftad sexmoralism om bara fler där ute kunde bry sig lite mer om vad som händer under deras egna täcken och lite mindre om vad som händer under andras. Att bara få leva sitt liv i fred… är det verkligen så mycket begärt?

Gudsfruktande och stolt.