Även Oscar Swartz verkar ha ledsnat på den svartvita och förenklade bild som förmedlas av Israel-Palestina-konflikten. Både från höger och vänster. Diskussionen i bloggosfären just nu är så oerhört förutsägbar.
På vänsterkanten står galningar som Andreas Malm, Mohamed Omar, ledarskribenter, kulturarbetare och hela vänsterbloggosfären och hytter med nävarna, lovar trohet till Iran och Khomeini och pratar om ”folkmord” på palestinierna. På högersidan hittar vi sådana som Fredrick Federley och Dick Erixon, som lägger all skuld på Hamas och inte verkar tycka att det är något som helst fel i att bomba bostadshus där oskyldiga civila bor. Det är sådant som händer och eftersom allt anses vara Hamas fel, får Israel bete sig hur som helst och skicka den moraliska notan till Hamas ledarskap. Med samma logik var det rätt att brandbomba civila mål i Tyskland under andra världskrigets slutskede. Varje död tysk föll på nazisternas ansvar, inte de hämndlystna britternas. I slutändan handlar allt om vem som ”började”. Vem som slog första slaget. Och längre än så kommer inte debatten.
Precis som Hax tycker jag att det vore skönt att kunna dra ett streck över hela historien, börja om från scratch och bara fokusera på det som är viktigt här och nu: vapenvila, fred och en hållbar tvåstatslösning. Israel kan inte skapa fred genom att förödmjuka ett folk på detta sätt. På vilket bättre sätt än att göra människor helt hopplösa skapar man framtida självmordskandidater? Israels beteende stärker Hamas och gör dem till frihetskämpar och martyrer – vilket naturligtvis är precis vad ledarskapet vill framstå som. Och vad man än tycker om Hamas är de faktiskt valda av sitt folk och sitter i en maktposition. Att tro att man löser något genom att ignorera dem är naivt och trångsynt. Ibland måste man kunna prata även med en förhatlig fiende, att svälja den beska smaken i munnen och att skaka hand med djävulen för att ta steg framåt.
Det skulle vara så lätt att gå ut och demonstrera tillsammans med vänstern, bara för att uttrycka känslan av hopplöshet och avsky för det militära övervåldet. Men precis som i fallet Irak kommer jag att stanna hemma. I Irakdemonstrationerna fanns nämligen hat men ingen verklig empati. Där fanns gott om hammare och skäror och gott om vänsterextremister och kommunister vars värderingar jag står så långt ifrån att det är svårt göra gemensam sak, särskilt när dessa demonstrerar utifrån hat mot USA och ”imperialismen” och inte för människovärdet. På samma sätt ifrågasätter jag i dag ärligheten i vänsterns empatiska stöd till de palestinska offren. Intresset tycks nämligen öka markant så fort skulden i en konflikt anses kunna falla på USA eller Israel eller både och. Därför är vänsterdebattörer så engagerade i Irak och Afghanistan men skiter fullständigt i Burma, Zimbabwe, Nordkorea eller Tjetjenien. Därför engagerar Mellanösternkonflikten så oerhört medan andra konflikter i världen inte ägnas ett ögonblick.
Vi behöver få en sansad diskussion utan de enorma övertoner som förekommer i dag och utan att endera sida vänder ut och in på sig själv för att försvara övergrepp från antingen Hamas eller Israels sida. Står du upp för mänskliga rättigheter och demokrati, är det ett mycket konstigt sätt att bete sig på. Civila offer är alltid fel. Människovärdet bär inte nationsemblem. Rätten till frihet är universell. Tänk om folk från höger och vänster kunde enas om något så enkelt.
Föräldrar sörjer sina döda barn lika mycket i Gaza som i Sverige.
Ett bra inlägg!
Jag förstår inte alls det här med höger och vänster, pro Israel eller pro Palestinierna.
Hur kan så många så kategoriskt hålla på nån utav parterna? Är det så lätt att bestämma sig? En person som röstar på vänsterblocket är automatiskt för palestinierna, och lika lätt att välja sida för en Alliansröstare?
Ja inte gäller det mig i alla fall.
Vi som i Sverige hyllat neutraliteten så länge, vore det inte sundare att vi alla höll oss lite mer neutrala i denna konflikt också? Varför detta starka ställningstagande överallt?
/B
> Med samma logik var det rätt att brandbomba civila mål i Tyskland under andra världskrigets slutskede.
Denna jämförelse haltar. Det israelerna gör är att välja att bomba hamasmedlemmar trots att de kanske befinner sig i hemmet med sin familj. De väljer också att bomba mål där det kan finnas vapen och ammunition trots att det kanske är en skola. Om detta sedan är rätt eller fel är en helt annan fråga.
Det enda som skulle kunna jämföras med de nämnda bombningarna under WWII vore om Israel just brandbombade Gaza City så att ingenting finns kvar.
Nja, jag tänkte snarare främst på skuldfördelningen av bombningarnas konsekvenser. Under andra världskriget blev de tyska civila dödsoffren nazisternas skuld eftersom de startade kriget. Skulden för de allierades brandbombningar av tyska städer, med det enorma lidande detta orsakade civilbefolkningen, föll på nazisterna – en hållning många har även i dag. På samma sätt lägger de som försvarar Israels angrepp till hundra procent all skuld för de civila dödsoffren på Hamas. Jag menar att om britter bombar tyska bostäder har de ansvar för de civila dödsoffren (även om Tyskland startade kriget) och om Israel bombar Gaza har de samma ansvar (även om Hamas skjuter rakter).
I övrigt ska man vara försiktig med att dra historiska paralleller till andra världskriget i det här fallet.
Högerdebattörer är mer sansade än vänsterdebattörer – om detta trode det inte råda några tvivel.
Det har gått så långt att vänsterdebattörer inte längre drar sig för att uppmana folk till att öppet hata judar, att följa diktaturen Irans goda exempel och stödja terroristgruppen Hamas, att Hizbollah är en trevlig liten klubb av goda och fredsälskande människor, att terrorism är något som judar får stå ut med, att allt är judarnas fel, att Hamas är en frihetsrörelse!!!
Det som utkristalliserats sig allra tydligast under mellanösternkonflikten – här hemma i Sverige – är att kommunisterna och socialisterna inte längre kan dölja sina nationalsocialistiska trynen…
Bland de som stödjer Israel finner vi också Sverigedemokraterna.
I stort sett ett bra inlägg, men var ser du att de som skrivit under på Dror Feilers upprop skulle ”svära trohet till Hamas och Hizbollah”? Ärligt talat, det är nog din egen fördomsprofil som ligger bakom den slutsatsen. Läs igenom texten ordentligt!
Då jag känner mig som mest cynisk tycker jag att det är bra att all världens knäppskallar engagerar sig i just denna konflikt. De tar ut varandra och dessutom drabbas jag väldigt lite av dem. Tänk om de skulle försöka lösa något problem som drabbar mig!
Andra dagar känns det som dålig management. Tänk om alla världens politiker skulle ta sina flygplan och tjänstemän och försöka lösa någon annan konflikt. /Berra
Jag har ett konkret förslag: Att den som använder militärt våld tvingas betala det dubbla värdet av det den förstört med sin handling. Det borde väl inte stöta på patrull från någon sida. Låt Hamas betala skadegörelsen i Israel och låt Israel betala skadegörelsen i Gaza. Samtidigt kan vi ju passa på att utkräva skadestånd till Irak. Förlorade människoliv skulle ersättas med livränta.
Poängen är att krig inte ska löna sig. Kanske något för Bildt att driva?
Och vem ska driva in de pengarna – Skatteverket?