Snart inleds nyårsfirandet, vår ursäkt för att bli odrägligt fulla på ett helt ”normalt” sätt. Själv åker jag iväg i dag för två dagars partaj och av den anledningen har det blivit dags att summera 2008, ett på många sätt händelserikt år.

När jag tittar tillbaka i mitt bloggarkiv för 2008 inser jag att Reinfeldt har fått ta en hel del skit. Inte för att jag på något sätt ångrar min hårda ton mot statsministern, han har förtjänat varenda känga. Men det kan kanske framstå som om jag skulle gilla oppositionen bättre. Vilket såklart inte är fallet. Måltavlan är emellertid alltid makten och för närvarande är det alliansen och inte de rödgröna som styr landet. Och det har blivit allt tydligare att skillnaderna mellan blocken har gått från liten till marginell till försumbar. Vilket block du än röstar på får du en regering som prioriterar den politiska makten på bekostnad av befolkningens självbestämmande, som skiter fullständigt i vår integritet och som vill fortsätta att lägga sig i hur vi lever våra liv vid köksbordet, framför datorn och i sängkammaren.

2008 var året då frihetligt sinnade väljare en gång för alla insåg att alliansen inte är något alternativ för en frihetlig politik. Det var året när integrationsministern pratade om att låta experter lära ut den ”svenska värdegrunden” och statsministern uppmanade svenska folket att handla svensktillverkade julklappar.

Mest av allt har det dock varit ett år av status quo. Kampen mot den moraliserande och förtryckande sexköpslagen har fortsatt utan resultat – alliansregeringens utredare har som uppgift att söka finna om lagen kan skärpas, inte att granska den förutsättningslöst. Föga förvånande har vi heller inte fått se någon tillnyktring på det narkotikapolitiska området. Regeringen har satt som målsättning att bevara och konservera redan existerande galenskaper i stället för att modigt ompröva och bekämpa dem.

2008 var året när en borgerlig regering klubbade den kanske mest integritetskränkande lagen i modern tid och väckte folkets vrede. Och mer väntar 2009. Det finns med andra ord all anledning att hålla bloggfingrarna redo. Apropå bloggare får nog 2008 sägas ha varit bloggens år. Kanske rent av bloggens genombrott som verktyg för politisk påverkan. Gammelmedia vaknade. Politikerna togs på sängen i alla hål. Bloggen som politiskt vapen är här för att stanna och det är bara för makthavarna att vänja sig.

Vi lägger ett händelserikt inrikespolitiskt år bakom oss med en allians som fortsätter att ligga risigt till i opinionsmätningarna men där Mona Sahlins pinsamma sjabbel i oppositionsarbetet har kostat henne hundratusentals väljare och säkert många fler människors förtroende. Hon har bjudit in alliansen i matchen igen. Den som främst tjänat på detta är moderaterna och Reinfeldt själv, som dessvärre har stärkts i opinionen. En borgerlig valförlust 2010 är bara meningsfull om moderaterna samtidigt gör ett dåligt val och missnöjet mot Reinfeldt växer. Bara om partiet får en annan ledare kan den nya vägen med socialdemokratisk politik överges för något bättre. Just nu är det svårt att se det hända.

2008 var året när de mänskliga rättigheterna firade 60 år. Frågan är vad detta firande egentligen betyder när världssamvetet FN misslyckats i Srebrenica, Rwanda och Darfur, för att nämna några. Hyckleriet har fortsatt på högsta politiska nivå. Och mördandet, alla vackra konventioner till trots, (läs mer här, här och här) kan fortsätta ostört.

Vi har sett en rad ovanliga och därför mycket uppmärksammade mord i Sverige. Dubbelmordet på barnen i Arboga och mordet på Engla har fått mest uppmärksamhet. För första gången direktsände den statliga televisionen en begravning av en helt vanlig civilperson. Kvällspressen har njutit.

2008 var också rättsskandalernas år – eller kanske snarare det år när ett antal skandaler uppmärksammades i media. En man som frikänts från anklagelsen att ha utnyttjas sin sambos dotter sexuellt fick ett stort skadestånd. Han hade suttit felaktigt inspärrad på en psykiatrisk avdelning i sex år. Äntligen beslutade sig Thomas Quick för att tala ut. Efter sina tidigare dokumentärer om oskyldigt dömda kändes det logiskt att det var Hannes Råstam som lyckades få storyn om den dömde seriemördaren som av allt att döma inte alls är någon seriemördare. Det vi ser och kommer att se för lång tid framöver är kanske den värsta rättsskandalen i modern svensk historia.

Vi kan även se tillbaka på ännu ett klimathysteriskt år med fortsatt kryperi för klimatalarmismen bland politiker på nationell och internationell nivå. Samtidigt har vi sett modiga forskare som vågat sticka fram hakan och ifrågasätta. Men det är svårt att förändra redan accepterade sanningar, särskilt när hela det politiska etablissemanget står i första ledet. Jag känner mig tyvärr inte särskilt optimistisk att vi nästa år skulle se någon bestående tillnyktring. I alla fall inte i Sverige. Och Barack Obama verkar liggare närmare Al Gore än George W Bush i den så kallade klimatfrågan.

2008 var inte bara råttans utan även Kinas år. OS i Beijing blev en formidabel framgång för arrangörslandet, inte minst sportsligt. Ett besök i staden öppnade dessutom ögonen på en och annan kritiker. Kina är ett fantastiskt land på många sätt men dras fortfarande med stora problem. Eller utmaningar, om man vill uttrycka det så. Landets befolkning saknar fortfarande grundläggande politiska rättigheter, vilket är ett problem som ingen demokratiskt sinnad människa kan blunda för.

Samtidigt kan man inte som somliga bara se på styrelseskicket och bedöma hela landet med hela dess jättebefolkning utifrån detta. Kina är så mycket mer än bara Hu Jintao, kommunistpartiet och det vidriga dödsstraffet. Öppnar man ögonen finner man en nyfiken och vänlig befolkning, dussintals olika spännande matkulturer och ett system som på något sätt ändå fungerar och ger människor bättre och bättre möjligheter i sina liv, trots alla allvarliga brister. 2008 firade Kinas nya väg 30 år. Den välståndsklättring och landet tagit sedan 1978 och brytningen med Mao Zedongs vansinnespolitik är unik i världshistorien. Privat äganderätt är på frammarsch. Det kommer att komma bakslag och snedsteg, men Kina känns som framtidslandet just nu. Möjligen tillsammans med Indien och i viss mån Ryssland (om nu inte Putin återkommer som den nye Stalin vad det lider…).

Men det var också dödens år i Kina. Sichuanprovinsen, närmare bestämt Wenchuan och Beichuan, drabbades av en oerhörd mänsklig och materiell förödelse. Den snabba räddningsinsatsen och det stora frivilligarbetet imponerade på omvärlden och den kinesiska regeringen passade på att slå på stora trumman i statstelevisionen. En spökstad står nu kvar som ett monument över det myllrande liv som en gång fanns men som släcktes i tiotusental.

2008 var också året då jag bestämde mig för att börja leta efter någon annanstans att bo i framtiden. Vi får se hur det går med det.

Tack till alla bloggkollegor och andra läsare som tittat in, läst och kommenterat under året som gått! Vi ses igen under 2009.

Oxens år väntar. Må det bli ett gott år. Jag tror faktiskt att chansen finns.

Gott Nytt 2009. Kanske.