Ett nytt dräpande slag mot klimatalarmismen riktas i dag av Lars Bern, ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademin. Han kallar pratet om den globala uppvärmningen och dess orsaker för vad det är: en hypotes.

Vad IPCC, Al Gore och andra har gjort är att göra kvalificerade gissningar, som i Al Gores fall i rent egenintresse. Att göra matematiska modeller av klimatet för att förutspå framtiden är inte bara vanskligt, det gränser till ren pseudovetenskap, slår Bern fast.

”Med väderballonger och satelliter har studier gjorts av den nuvarande temperaturen högre upp i atmosfären. Dessa uppmätta data avviker kraftigt från IPCC:s modellberäkningar. Den normala vetenskapliga slutsatsen vid så påtagliga skillnader mellan hypotes och empiri är att man förkastar sin gamla ­hypotes och prövar en ny.”

Men det gör man naturligtvis inte. Det har investerats alldeles för mycket pengar och prestige i växthushypotesen för att backa ur nu. Och folk tror på den. I alla fall i Europa. I Sverige är vi mer klimattroende än många andra, det går inte många dagar innan våra medier ånyo frågar ut människor om vad just de ”gör för klimatet” (det är som om ”klimatet” förkroppsligats). I debatten pratas det ofta om att ”rädda klimatet” (behöver klimatet livvakt?) och att ”styra klimatet” (som om människan vore herre över sol, vind och kyla).

Det vore väldigt, väldigt intressant att fråga ut alla som säger sig vara rädda för naturkatastrofer, fem meter höjda vattennivåer och temperaturökningar på sex grader om vad de tror sig veta och vad egentligen vet. Köper de alltid saker som sägs i media lika blint eller är det något särskilt med just klimatalarmismen som får människor att falla på knä och underkasta sig politisk propaganda och pseudovetenskap? Det verkar finnas en inneboende pessimism bland människor i den rika västvärlden. Vi lever i den rikaste av världar och har aldrig levt så bra liv som vi gör nu, materiellt,

Jag är ganska övertygad om att vi om 20 år kommer att titta tillbaka på de skräckscenarier som i dag presenteras med generade miner. En positiv bieffekt av alarmismen och skräckpropagandan skulle kunna bli att vi snabbare finner alternativa drivmedel som är billigare och renare än de fossila bränslen vi använder i dag (så att alla stadsbor får en lite renare luft att andas). Men det vore ärligare att vilja driva på utvecklingen utifrån det perspektivet i stället för att skrämma slag på folk med fantasier om jordens undergång.