Välkomna till verkligheten, Volvo

Det händer något när människor drabbas i klump, när många människor samtidigt råkar illa ut på något sätt. Då blir de speciella, extra värdefulla, extra ömkansvärda. Utan att dra några djupare paralleller fallen emellan såg vi det efter tsunamin, när så många svenskar förlorade livet, och vi ser det i dag när Volvo varslar över 3 300 personer om avsked. Nu ropas det på åtgärder. Nu måste regeringen agera, sägs det. en måste öppna plånboken, hjälpa till så att inte alla dessa människor blir arbetslösa. Det kan ju låta bra. Men jag frågar mig bara: är det inte människor som får sparken från sina jobb hela tiden, precis som människor dör hela tiden utan att det uppmärksammas tillnärmelsevis lika mycket som efter tsunamin? Slutsatsen måste bli att Volvoarbetare är lite mer värda än alla andra eftersom de kräver extra åtgärder när de blir arbetslösa. Det är en märklig inställning. Vad Volvo som företag beträffar har det länge sett ganska mörkt ut. Försäljningen går ned och företaget får svårt att konkurrera. Vi känner igen retoriken från tidigare, när jobben inom vissa sektorer började försvinna från Sverige. Att balsamera Volvo och tro att företaget lever vidare tack vare detta är ingen bra lösning. Företag som inte klarar att konkurrera är dömda att gå under, så är det bara. Det är den hårda verklighet som alla andra företag måste möta och det är den verklighet som Volvo måste möta också.