Sicken soppa det har blivit i och med finanskrisen. Inte bara på grund av finanskrisen i sig utan på grund av alla mer eller mindre fantasifulla tolkningar av orsakerna.

Vänsterdebattörer är överlyckliga över att de tror sig ha hittat det slutliga ”beviset” för nyliberalismens inneboende ondska och dess misslyckande. Samtidigt finns det folk på högerkanten som gör ungefär samma analys och därmed ger människor på vänsterkanten uppfattningen om att ”nyliberalerna slåss mot varandra” (nyliberaler = alla till höger om DN Kultur). Det är julafton för alla som har för vana att klistra ”nyliberalism”-märket på allt de ogillar.

Suck.

Johan Norberg gör ett gott försök att bemöta Roland Poirier Martinssons tramsartikel där nyliberalism jämförs med kommunism och alla nyliberaler i princip liknas vid Lenin. USA utmålas i dessa lägen som något slags nyliberalt experiment som fallerat. Även Poirier Martinsson måste väl vara medveten om hur pass långt ifrån det nyliberala idealet som Amerikas förenta stater befinner sig?

Men den onyanserade kritiken fyller sitt syfte. Hur än alla nyliberaler ställer sig i frågan om en massiv bailout i detta läge, blir tolkningen att nyliberalismen rånar vanligt folk och att Mera Stat, Mindre Marknad är lösningen på alla problem. Tänk vad enkelt allt kan vara ibland…