Tio minuter över midnatt den 9 september 1976 dog Mao Zedong, 82 år gammal. Det är i dag 32 år sedan. Han förblev in i det sista folkrepublikens obestridde ledare.
Läser man Jung Changs och Jon Hallidays bok om ordförande Mao, Mao. Den sanna historien, får man en minst sagt nattsvart bild av Kinas ledare mellan 1949 och 1976. Inga försonande drag går att skönja (vilket boken också kritiserats för) . Oavsett hur han var privat går Maos politiska facit emellertid inte att bortförklara. Under hans ledning förvandlades Kina till en förtryckarstat vars moderna jämförelse egentligen bara går att hitta i Nordkorea.
Det gäller även fattigdomen. Kostnaderna för den kinesiska atombomben har beräknats till 4,1 miljarder dollar i 1957 års penningvärde. Omvandlat till hårdvaluta skulle dessa pengar ha räckt till att ge hela befolkningen 300 extra kalorier dagligen under två år och därmed räddat livet på de runt 38 miljoner kineser som svalt ihjäl när Mao försökte få sin atombomb. Samtidigt som miljoner kineser svalt ihjäl, skänkte Mao rekordbelopp till utlandet. Befolkningen hölls i ett järngrepp. Maos revolutionära vansinne eskalerade under kulturrevolutionen, som uppges vara den period han personligen var mest stolt över.
Det tynger mig att se Maos porträtt på Himmelska fridens port i centrala Beijing. Han är symbolen för en sådan fruktansvärd ondska och ett sådant ofattbart förtryck under 27 långa år att porträttet egentligen borde brännas mitt på Himmelska fridens torg, tillsammans med hans balsamerade lik.
Samtidigt gläds jag åt Kinas förvandling under de senaste 30 åren. Vägen till marknadsekonomi och kapitalism, personlig äganderätt och ökad individuell frihet och ett exempellöst välståndskliv är något vi måste applådera. Mao själv skulle inte känna igen Kina om han klev ur sitt mausoleum i dag och traskade ut på Beijings gator. Därför är den fortsatta mytbildningen kring Maos person i Kina både paradoxal och löjeväckande.
Samtidigt firar den nordkoreanska regimen 60 år. Den store ledaren Kim Jong Il saknades enligt japanska och sydkoreanska medier under firandet, vilket har lett till rykten om att han är svårt sjuk. Efter Maos död kunde vägen mot frihet och välstånd för Kina inledas. Det är en process som fortfarande pågår. Förhoppningsvis kommer Kim Jong Ils död att innebära en liknande vandring för Nordkorea inom en snar framtid.
Ännu hänger porträttet av den gamle tyrannen kvar på Himmelska fridens port.Och ännu kan man beskåda hans lik i mausoleet inte långt därifrån. Men Kina som
land har tagit en helt annan riktning än den Mao pekade ut och är på väg att bli
den stormakt som Mao Zedong en gång drömde om. Men på ett helt annat sätt.
Men folk svalt inte för att Mao byggde en atombomb, utan för att ekonomin gick i stå under det stora språnget. Verktyg som skulle användas för jordbruk smältes ned i syfte att göra ”stål” i hemmagjorda ugnar – stålet sågs som en förutsättning för en ultrasnabb industrialisering.
Vidare överrapporterade nitiska kadrer produktionsresultaten, varför på tok för mycket av överskottet levererades till städerna. På landsbygden fanns därför ett reellt underskott, och folk dog i svältrelaterade sjukdomar. Inte så att det syntes, för då hade man nog avbrutit mycket tidigare – det visade sig först senare när man gjorde folkräkning.
Vad gäller Nordkorea är ju det en nekrokrati. Den egentlige ledaren är alltjämt Kim Il Sung, och hans son är bara ett slags ställföreträdare för denne. Det är som om Mao alltjämt hade varit Kinas ledare.
För Nordkorea finns nog ingen motsvarande väg ut, utan alla sitter fast i ett system som inte går att låsa upp. Det måste implodera, genom en statskupp eller något.
Jag har träffat nordkoreaner i Kina, kadrer som sänds ut för att studera kinesiska. De är så in i helvete hjärntvättade att jag inte för mitt liv kan föreställa mig att de kan avprogrammeras. De kunde ställa sig framför en karta och peka ut den store satan USA, som om de inte fattade att resten av världen inte har riktigt samma syn.
Mer läskigt är att de håller stenhård kontroll på varandra. På studierummet hade de en bild av den store ledaren, och de spelade ideligen nordkoreansk militärmusik. De umgicks inte med andra. En av dem hade ett underligt sätt att peta på en liggande katt, för att liksom känna efter om den levde – jag har tidigare bara sett sådant agerande av tyska nazister i koncentrationsläger…
Nordkorea kan förmodligen inte räddas, utan måste utplånas och byggas från grunden.
Räkneexemplet med de 300 kalorierna uppfattar jag huvudsakligen som ett sätt att åskådliggöra de snedprioriteringar som Mao gjorde och hur det drabbade det kinesiska folket.
När det gäller Nordkorea: jag vet att det är en så kallad nekrokrati. Men det är likafullt Kim Jong Il och inte liket Kim Il Sung som styr landet i praktiken. Jag är nog lite mer hoppfull än du när det kommer till landets framtida utveckling, men allt handlar om efterträdarfrågan. Blir det någon av Kim Jong Ils söner eller blir det en grupp militärer? Som liten jämförelse: Se bara vad som börjar hända på Kuba nu sedan brodern Rául tagit över. Det finns inget som säger att Kim Jong Ils efterträdare inte kan genomföra försiktiga reformer – UTAN att ta avstånd från Kim Il Sung.
Begreppet ”hjärntvätt” ska användas med försiktighet. Bara för att nordkoreanerna, förmodligen lika mycket av rädsla som av övertygelse, följer den sanna läran och den store ledaren, betyder det inte att de är utom räddning på något sätt, att de är ”programmerade”. Systemet hålls uppe med hjälp av extrem kontroll och allmän rädsla. Det är klart att du kommer att agera på ett särskilt sätt om du vet att du är övervakad eller löper stor risk att bara övervakad och varje snedsteg kan innebär fängelse och/eller död.
Mao är väl heller inte den första i den kinesiska förtryckartraditionen vars politiska systemen sedan århundraden baserat sig på kollektivistisk och godtycklig maktutövning som tradition. Mao må varit ond men han hjälptes till makten av en politisk kultur som kan kallas mycket, men knappast individualitisk.
Men skönt att gubbjäveln är död och begraven. Var är graven? Så att man kan åka dit och lätta på blåsan den dagen partiet faller samman. Har en Moet på kylning för just sådana tillfällen.
Nej, då. Kina har haft gott om tyranner genom historien (precis som Sverige för den delen), men det fanns under Maos egen uppväxt perioder av tämligen stor individuell frihet i Kina. Något som emellertid blev en kort episod. Nu är i alla fall Kina på väg i rätt riktning igen.
Mao ligger på lit de parade mitt på Himmelska fridens torg. Det är en byggnad i vit marmor som färdigställdes till årsdagen av ordförandens bortgång. Vakter finns överallt i Beijing, men jag har sällan sett dem beväpnade. I Maos minneshall finns det dock beväpnade vakter, som om inte det (förmodade) skottsäkra glaset på flera meters avstånd från Maos egen glasburk skulle räcka…
Det är en rätt bisarr procedur, för övrigt. Utanför säljs små plastbuketter som vissa kineser tar med sig in och bugande lägger framför en stor vit staty av en sittande Mao. Plastblommorna samlas ihop efter avslutad dag för att sedan säljas igen nästa dag. Undrar vad Mao hade tyckt om detta kapitalistiska förfarande… 🙂