Moderaterna fortsätter att vandra i feminismens fotspår. Den moderata ”Utvecklingsgruppen för lika möjligheter” (ett hån att något dylikt ska komma från ett påstått borgerligt parti) vill öka jämställdheten i skolan och förskolan. Partiets Hillevi Engström säger:

”Könsrollerna befästs ofta i både förskolan och skolan. Flickorna behandlas som ”små och söta” medan pojkarna ses som ”stora och starka”. Agerandet bidrar till ett könssegregerat samhälle.”

Dessa ord skulle lika gärna ha kunnat yttras av Margareta Winberg eller Gudrun Schyman (och det har de också). Den feministiska politiken ska in på skolor och dagis, nu ska rosa bli blått och blått bli rosa. För då mår barnen bäst. Ewa Thalén Finné säger:

”Att pojkar och flickor bemöts så olika får negativa konsekvenser för barnens utveckling, vilket bidrar till ett könssegregerat samhälle. Det påverkar bl a studieresultat, livsval och i värsta fall även den psykiska hälsan.”

Jag upplever det som att detta ”jämställdhetsarbete” genomförs bara för dess egen skull, inte för att det förväntas leda till någonting. För hur ska man kunna visa att barn som gått i en feministisk förskola och grundskola mår bättre och känner sig friare än alla vi som inte gjort det? Hur ska Ewa Thalén Finné kunna visa att jag som gick i en väldigt traditionell förskola och grunskola, utan feministiskt tjafs, mår sämre som människa av detta, att det begränsade min frihet som barn och att det påverkat mina studieresultat och mina livsval? Det går ju inte. Det blir ett orimligt resonemang eftersom det inte går att vare sig bekräfta eller vederlägga dessa påståenden.

Ett politiskt projekt är vad detta är. Ett feministiskt projekt. Att moderaterna tycks vilja bli det nya feministiska allianspartiet borde få traditionella borgerliga väljare att reagera och se sig om efter ett alternativ. Om det nu hade funnits något.