Vi har känt oss säkra så länge. Rysskräcken har blivit ett historiskt fenomen vi kunnat skratta lite åt. Det har känts orimligt att vi skulle komma att hamna i en situation igen där Ryssland militärt hotar sina grannar och uppträder aggressivt och arrogant mot omvärlden. Den tiden borde vara förbi. Men tendenserna har dessvärre pekat i just den riktningen en längre tid. Och under Putin har Ryssland återfått det självförtroende och den arrogans som alltid präglar en stormakt. Nu tar man dessutom till vapen. Frågan är hur Sverige ska reagera på denna händelseutveckling.

USA:s missilförsvar på europeisk mark har retat gallfeber på ryssarna och i stället för att hota den amerikanska supermakten riktar man gevärspipan mot de mindre länder som accepterat att upplåta mark till USA för den så kallade robotskölden. Ryssland vill peka med hela handen mot alla som anses hota deras intressen, precis såsom det anstår en stormakt. Och man kryddar det mer än gärna genom att prata om kärnvapen.

Ryssland vet förstås att västvärlden inte kommer att riskera ett storskaligt krig bara för att försvara ett land som Georgien. Militära operationer är riskfria. Det enda ryssarna riskerar är lite frostigare relationer med vissa andra länder. George W Bush kan fördöma den ryska aggressionen bäst han vill, någon handling kommer vi inte att få se. Inte heller kommer några europeiska länder att komma till Georgiens undsättning. Ryssland kan i skydd av sin militära styrka göra lite som det vill. Det är därför en synnerligen medveten militär och politisk maktdemonstration och uppvisning inför världen vi ser.

Om USA bara har att titta på när Ryssland klampar in i andra länder, vad kan då lilla Sverige göra? Svensk försvarspolitik har handlat om att spara pengar de senaste 10 åren. Bantningen har gått snabbt men trots att försvaret bantats betänkligt har inte de sparade slantarna blivit därefter. Vi har fortfarande ett dyrt försvar – dock med den skillnaden att vi i princip är helt försvarslösa mot yttre militära hot. Sådana ansågs ju inte längre finnas. Det var terrorismen vi skulle skydda oss mot nu i 2000-talet, inte Ryssland. Rysslands allt mer aggressiva utrikespolitik visar emellertid att de gamla hoten inte alls är borta. Terrorism är inte det nya stora hotet. Särskilt inte mot Sverige. Det är dags att börja tänka om när det gäller svensk försvarspolitik. Ensam är verkligen inte stark här.

Vad händer om Sverige hamnar i en konflikt med Ryssland om olja, gas, mark eller något annat? Hur hjälper vår berömda alliansfrihet oss ur en sådan situation? Vilka kränkningar skulle Sverige tvingas acceptera av den enkla anledningen att vi helt enkelt inte har något, varken militärt eller politiskt, att sätta emot? Och vilka skulle vara intresserade av att ens låtsas bry sig?

Ryssland hälsar på.