Advokatsamfundets Anne Ramberg föreslår en sanningskommission om FRA:s olagliga spaningsverksamhet. Därmed gör hon den enda logiska slutsatsen i den här frågan. Att som Anders Wik, Ingvar Åkesson med flera vilja göra olagliga saker lagliga bara ”för att de alltid förekommit” är ett uselt argument.
Införandet av en författningsdomstol som prövar eventuella övergrepp från maktens sida är också ett utmärkt förslag – och det har diskuterats tidigare. Här kommer motståndet från vänster, som på något outgrundligt vis menar att det hotar demokratin.
”Den lyssnande ledaren” Reinfeldt är förstås lika hopplöst tondöv som vanligt. Jag börjar märka att min blogg svämmar över av antipati mot statsministern, men det kan inte hjälpas. Karln är inte värd annat. Det är både arrogant och direkt okunnigt att göra sken av att motståndet mot FRA-lagen grundas på missförstånd och bristande insyn i sakfrågan. Det är inte bara lallande bloggare som har engagerat sig i den här frågan, skarp kritik kommer från Advokatsamfundet, Journalistförbundet, den före detta Säpochefen, ja även våra grannländer reagerar. Till Rapport säger Reinfeldt att ”det har varit helt omöjligt” att förklara vad lagen egentligen handlar om eftersom debatten enligt honom handlar om något helt annat. Felet för att det finns ett utbrett motstånd mot lagen ligger alltså hos motståndarna själva! Statsministern inser nog inte hur oförskämd han är.
Chatten med Sten Tolgfors i går gav inte mycket. Tolgfors försökte precis som Reinfeldt ge sken av att motståndarna till lagen bara har missförstått allting, det finns inte en rad om förståelse för oron över den hotade personliga integriteten. Tolgfors menar att vi ska luta oss tillbaka och lita på FRA.
”Information rörande enskilda personer skall förstöras, om det inte har direkt bäring på uppdraget. BARA om information gällande enskild är relevant för försvarsunderrättelseverksamhet – inte brott i allmänhet alltså – så skall den överlämnas till polisen. Ett exempel jag sagti riksdagen: Om en person smugglar knark för egen vinnings skull faller det utanför FRAs uppdrag. Informationen skall förstöras. Om en person smugglar knark för att finansiera terrorism så kan detta rapporteras vidare till Polisen.”
Att FRA inte skulle lämna över information om annan brottslighet till polisen utan i stället välja att förstöra den får betraktas som osannolikt. I Pär Ströms stora intervju med Leif GW Persson, publicerad i senaste numret av Nyliberalen, menade polisprofessorn att det här med att polisen kasserar överskottsinformation bara är trams. ”99 poliser av hundra skulle uppfatta det som direkt tjänstefel om de inte agerade utifrån det de hört. Hela tiden bryts det mot regler.” Varför skulle inte samma sak gälla för FRA (en myndighet som precis som polisen inte är befolkad av övermänniskor)?
Senaste kommentarer