Gårdagens utspel från Claes Borgström om att straffen för sexköp ska skärpas markant möts i dag av applåder från borgerlighetens egen justitieminister. Föga förvånande, ska tilläggas. Beatrice Ask har inte direkt gjort sig känd som en politiker som står på individens sida och allra minst de prostituerades. Var finns de prostituerade själva i Asks värld?
I en riksdagsdebatt underströk hon att de prostituerades rätt att sälja sex och att få komma till tals i frågor som rör dem är ”en främmande syn, en ståndpunkt som är väldigt svår att förena med den syn på prostitution som jag tycker att man ska ha.” Beatrice Ask har alltså tagit kraftigt avstånd från sexsäljarnas rättigheter sedan tidigare och är därför en väntad allierad med Borgström i denna fråga. Den lyckliga horan är en myt, fastslår Ask med en dåres självsäkerhet i dagens SvD. Isabella Lund har tidigare reagerat på sådana uttalanden med det krassa konstaterandet att ”vuxna människor som jag och mina kollegor finns inte…”. Människor som inte passar in i den färdiga mallen för vad en prostituerad är, osynliggörs och förnekas.
Under debatten i riksdagen där Ask yttrade ovanstående ord, framkom att justitieministerns meddebattörer mer än gärna tog del i en tävlan om vem som kunde skriva sexsäljarna på näsan mest och oftast. Carina Adolfsson Elgestam (s) påpekade att ”mänskliga rättigheter för de prostituerade är oerhört viktigt, men det handlar framför allt om synen på den prostituerade och synen på sexköp.” Sexköpslagen är de facto en attitydlag. Den är en politisk markering som konstaterar att ”sånt där tycker vi inte om”. Konsekvenserna av lagen, hur den drabbar sexsäljarna, lämnas därhän. Synen på de prostituerade måste hållas intakt och den måste vara negativ. Hela den svenska sexköpslagen bygger på det. Sådant går alltid att läsa innantill från dylika debattörers inlägg, men det är angenämt att få det svart på vitt på detta sätt.
Det ska inte vara okej att köpa tillträde till en annan kvinnas eller mans kropp, konstaterar moderaten Andreas Norlén i samma debatt. I vanlig ordning löper politikerna inte linan ut i sina egna resonemang. Om vi inte ska få köpa tillträde till någon annan människas kropp, utgår alla massageyrken, all sjukgymnastik, all fysisk vård över huvud taget. Det menar förstås inte Norlén eller någon annan i riksdagens kammare, för så långt har ingen av dem tänkt, men det är precis det som blir konsekvensen av deras föga genomtänkta debattinlägg. De lever kvar i en föreställning om att sex idkas mellan älskande par, helst i hemmet, helst i avlingssyfte och självfallet utan pornografisk inspiration.
De styltiga och förenklade argument som presenteras i sexköpsdebatten blir till sanningar i en kammare där ingen törs ifrågasätta och visa på vad konsekvenserna av lagen egentligen blir. Det blir en okunnighetens löje över hela diskussionen. Vi hade lika gärna kunnat sätta en grupp sjuåringar att diskutera militär strategi på den tyska östfronten 1942. Det som skrämmer är att till skillnad från sjuåringarna sitter riksdagsledamöterna på lagstiftningsmakt, en makt att påverka livet för över nio miljoner människor. Man kan tycka att kunskap och fakta skulle vara eftersträvansvärt i en sådan situation.
Fortsätter att häpna över att de enda som motsäger att den lyckliga horan är en myt är anonyma kvinnor och 25-åriga män..
Finns den lyckliga horan och finns de i det antal du menar så undrar jag varför de inte driver sin sak med samma iver som du gör? Varför talar de inte i riksdagen, varför skriver de inga debattartiklar i tidningarna, varför går de inte ut med det här? Om de nu är helt lyckliga och nöjda med sitt yrkesval har de ju inget att skämmas för. En handfull bloggerskor som inte ens bortom allt rimligt tvivel kan anses vara ”äkta” är inte en majoritet.
Inom många områden finns det alltid en liten klick som tycker annat. Det finns en liten klick människor som menar att barn är sexuella och VILL ligga med gamla farbröder. Motiverar det att vi skriver om lagen till deras fördel? Hörru Hans, om vi skulle lyda alla minoriteter skulle vi just nu kanske ha en vänsterregering. Driver du den lilla klicken radikala kommunisters fråga också?
Jag tycker ditt argument är löjligt och här kommer det: varför driver du denna fråga så innerligt hårt om du inte hade ett personligt intresse i den? Jag ser inte att du driver rätten att ha sex med spädbarn eller rätten till kommunistisk styre av landet.. antagligen för att det inte intresserar dig. Vore uppriktigt sagt intressant att veta varför du tycker just denna minoritetsåsikt är så värdefull?
Men snälla du. Det finns en hel rörelse som drivs av sexsäljare i Europa. Det anordnas protester för sexsäljares mänskliga rättigheter titt som tätt ute i den stora världen. Antalet prostituerade är begränsat i Sverige, det handlar sannolikt om hundratals, inte tusentals. Och precis som i alla andra branscher är inte en majoritet ute i debatten och engagerar sig. Med tanke på vilket förakt sexsäljare möts av i Sverige, är det väl knappast förvånande att de vill vara anonyma i debatten.
Jag vill inte ha ett majoritetsförtryck på något område. Jag ställer inte upp på att majoritetens privatmoral ska diktera villkoren för alla andra.
Din sista insinuation har jag stött på förut och den är bara fånig. Du framför inga sakargument utan bara insinuationer om att lyckliga sexsäljare inte skulle existera (Isabella Lund finns alltså inte i verkligheten och allt som Petra Östergren har forskat fram är förstås påhitt) bara för att horstigmat tvingar dem att hålla en låg profil. Enligt samma logik är såklart en person som jag, som försvarar sexsäljarnas rättigheter, skum och förmodligen sexköpare. Är jag också narkoman när jag försvarar allas rätt att använda droger?
Jag är van vid att debatten håller låg nivå. Försök att använda sakliga argument nästa gång så kanske du blir mer övertygande.
Det var ett långt svar som berörde mycket men ändå lyckades undvika frågan: varför engagerar du dig så i just den här frågan? Jag tycker det är en relevant fråga, då i alla fall jag har skäl till att tycka som jag tycker vad det än handlar om. Vad är ditt skäl till att vara en sån eldsjäl för prostitutionen?
Om jag skulle ha en hel blogg som handlade om min kamp för kommunismens resning (till exempel) så skulle de flesta anta att jag sympatiserade med deras åsikter och hade något själv att vinna på frågan. För så funkar det. Jag har aldrig hört talas om en nazist som vill tillämpa fri invandring, har du? Så varför är jag osaklig när jag undrar över dina motiv? Varför är jag fånig? Jag tog inte ner diskussionen på den nivån, det gjorde du. Jag undrar helt sakligt, varför kämpa för prostitutionen om du inte själv har något att vinna på det? Förklara det så kan vi fortsätta därifrån.
Om du tittar igenom vad jag har bloggat om sedan i höstas ser du att jag inte bara bloggar om sex och prostitution. Jag bloggar om mycket annat också. Jag är inte insnöad på prostitutionsfrågan som isolerad företeelse, jag ser den som en av flera frågor som handlar om rätten till vår egen kropp (narkotikafrågan är en annan). Eftersom jag är antifeminist och svenska feminister överlag är ivriga försvarare av sexköpslagen finns det även en ingång till frågan den vägen genom att föra en diskussion om det feministiska maktperspektivet.
Jag kan ställa en motfråga: varför måste jag finna egen vinning för att jag ska få kämpa för en specifik fråga? Att jag anser att det ska vara lagligt att köpa sex innebär inte att jag köper sex personligen. Att jag anser att det inte ska vara straffbart att använda kokain innebär inte att jag använder kokain personligen. Att jag är emot biltullarna i Stockholm innebär inte att jag tjänar på det, jag har nämligen ingen bil. Det handlar om PRINCIPER, om ordet är bekant. Inte personlig ”vinning”. Rätt är rätt och fel är fel, oavsett om jag vinner något på det i pengar eller annan tillfredsställelse. DÄRFÖR kan jag argumentera för en laglig sexmarknad utan att tala i eget intresse.
Anna: Jag har träffat Isabella Lund. Hon finns. Och hon skulle gärna ställa sig i riksdagen och debattera om hon fick. Men tyvärr har vi (bl.a.) en justitieminister som inte anser att de som sexköpslagen avser att skydda (dvs prostituerade) ska få uttala sig om lagen och dess effekter.
Vad gäller det där med egna intressen kan jag bara instämma i det som Hans skriver om principer och rättigheter och det är verkligen sorgligt att du tror att människor bara kan engagera sig i saker som berör dem själva.
Själv var jag anhängare till sexköpslagen fram tills relativt nyligen, men nu tar jag avstånd ifrån den och det borde fler göra, om folk brydde sig om att sätta sig in i problematiken och lyssna på dem som lagen faktiskt avser att skydda.
Läs Petras bok till att börja med.