Miljömärkt socialism. Så kan man beskriva den pågående klimathetsen, politikernas iver att beskatta och reglera medborgarnas konsumtion och privata angelägenheter. Det är en träffande beskrivning därför att det som nu sker är ett slags miljömärkning av gamla förslag och idéer. Politiker på vänsterkanten ser möjligheten att få igenom regleringar, skattehöjningar och nya skatter genom att hänvisa till ”klimathotet”. Enligt någon pervers logik ska Al Gores fantasier legitimera inskränkningar i människors liv i Sverige. Och folk verkar köpa det, vilket inte är så konstigt; någon öppen debatt i ämnet finns ju knappast.

Det har alltså öppnats upp helt nya möjligheter för inskränkningar i människors frihet. Ohly, Sahlin och Wetterstrand måste känna adrenalinen pumpa just nu. Men de sitter faktiskt i opposition. Det besvärande är att regeringen inte sätter ned foten och säger att nog är nog. Att de inte tänker straffbeskatta bilisterna mer. Att de inte tänker verka för att göra maten dyrare för människor. Att de inte vill bedriva någon klimathetsjakt på folk. Att de inte tycker att Sveriges pyttesmå utsläpp motiverar att vi blir världens mest reglerade och beskattade befolkning. Det går att driva i motsatt riktning om man bara vill. I stället för att göra det, hakar Reinfeldt och hans regering på vänsteroppositionens argumentation och kräver högre miljöskatter och mer regleringar. Någon utbyggd kärnkraft verkar heller inte trolig, trots folkpartiets hållning i frågan.

Välkommen till verkligheten, säger moderaterna. Förbryllande nog är deras verklighet väldigt lik oppositionens.