Maud Olofsson har upprepade gånger påpekat värdet av att inte bara få ett maktskifte i svensk politik utan också ett värderingsskifte. En borgerlig regering ska arbeta för att sprida frihetliga värderingar, lösa upp gamla idelogiska proppar i systemet och visa att alternativ till den politik som förts under så många s-regeringar inte bara finns utan faktiskt fungerar.

Det har gått lite si och så med det där. Alliansen – och inte minst moderaterna – har lagt sig väldigt nära socialdemokraterna i många frågor och gjort allt för att inte verka för radikala. Och konsensuspolitiken bara fortsätter. Den utvidgade s.k. jämställdhetsbonusen är ännu ett påfund som inte kan kallas borgerligt. Det skulle lika gärna ha kunnat vara en socialdemokratisk jämställdhetsminister som lade förslaget. Nu förs aktiv vänsterpolitik under alliansens färger.

Faktum: Fler kvinnor än män är hemma med barnen.
Påstående: Ur jämlikhetssynpunkt är det oacceptabelt.
Åtgärd: Ekonomiska subventioner till de par som delar lika, vilket alltså i praktiken innebär ekonomiska sanktioner mot alla som inte gör det. Det handlar om en skatterabatt på upp till 3 000 kronor i månaden.

Detta är inte borgerlig politik!

Regeringen Reinfeldt kan tala hur mycket den vill om människors rätt till valfrihet, efter en sådan här reform rinner det lilla anseende de har kvar ändå ut i det feministiska avloppet. En rödgrön regering hade kanske valt att tvångskvotera föräldraförsäkringen för att få föräldrar att dela vab-dagarna lika. Denna ”snällare” borgerliga lösning har emellertid samma utgångspunkt och samma mål – det är politikerna som ska bestämma hur vi lever våra familjeliv. Kristdemokraterna, som alltid talat om familjens rätt att själv bestämma, är isolerade och stukade. Folkpartiet har köpt den feministiska genusanalysen och centern hakar på, men att nu även moderaterna – med sitt kvinnoförbund i spetsen – lägger sig platt för kollektivistiska genusteorier är upprörande och rent ut sagt för jävligt.

För nya moderaterna är det personliga politiskt. Människans rätt till valfrihet har blandats bort i det reinfeldtska omstöpningsprojektet. Och ingen vågar kritisera. Den lilla frihetliga del av partiet som fortfarande består verkar ha drabbats av akut tandläkarbedövning.