Välförtjänt

Oppositionen fortsätter att öka sitt försprång mot regeringen. Avståndet mellan blocken har parkerat på sex-sju procent och uppåt i de flesta mätningar. Även om enskilda ned- och uppgångar är ganska ointressanta, verkar det nu vara tydligt att det är moderaterna som tar smällen. Det är icke alls oförtjänt. Reinfeldt har inte haft ett särskilt lyckat första år vid makten och att förtroendet för hans parti och för honom själv minskar är inte bara logiskt – det är rätt och riktigt. Regeringen har inte bara lyckats skrämma bort nya alliansväljare, den har lyckats göra sina egna kärnväljare besvikna genom att klanta till det i den riktiga goodwillfrågan om fastighetsskatten. Om raset inte fortsätter finns det emellertid god chans för alliansen att påbörja en långsam återupphämtning. Mona Sahlin har hittills vunnit väljare på att vara tyst och det håller såklart inte när vi närmar oss ett val.

På ett drygt år har regeringen lyckats tappa de två moraliska övertag de hade på socialdemokraterna inför förra valet: regeringsdugligheten och ärligheten. Reinfeldt har lyckats hantera en fråga bra under dessa månader och det är Muhammedkrisen – som aldrig riktigt blev någon kris. Men eftersom allting annat har verkat tafatt, oprofessionellt och självmålsaktigt finns det skäl att fråga sig om inte den smidiga lösningen av Muhammedhysterin i själva verket var rena rama turen. Man kan ju inte trampa på bananskal hela tiden, någon gång kliver man vid sidan om.

För den som hoppades på en offfensiv borgerlig politik finns all anledning att le lite skadeglatt åt regeringens låga opinionssiffror. Visst finns det små glädjeämnen i allt detta. Förutom de (förvisso sparsamma) skattesänkningarna kan vi glädjas åt att Apoteksmonopolet ska börja avvecklas med början nästa år (oklart hur tidsplanen ser ut) och att en ny skolpolitik ska sjösättas (vilket dock lär dröja till 2010). Dessvärre har vi en alliansregering som i princip fortsätter den gamla s-regeringens gröna skatteväxling med höjda skatter på bensin och el. Man neutraliserar sina egna vallöften med motåtgärder. För många människor blir det i slutändan inget överskott i plånboken och det är faktiskt utifrån den upplevda verkligheten folk kommer att rösta 2010. Alliansen har hittat ett effektivt sätt att kväva de positiva reaktionerna den skulle kunna få av en skattesänkning.