Vänsterpartistisk självkritik i skolfrågan – ta mig i hatten! Det är första tanken. Men efter att ha läst Lars Ohlys artikel på DN Debatt är det bara att inse att han och vänsterpartiet inte har lärt ett jota. De erkänner bristerna i dagens svenska skola, men de är inte beredda att gå till botten med problemet. Skolpolitiken kommer även fortsättningsvis att vara en blind fläck hos Ohly & c/o. Ohly vill ha fler lärare och mindre klasser, men detta löser inte problemen i den svenska skolan. Problemen handlar inte främst om resurser utan om hur skolan är strukturerad och vad den förväntas prestera. Det spelar ingen roll om klasserna minskas till 20 elever om eleverna ändå inte lär sig något. Fler lärare betyder inte bättre betyg för eleverna. En not i sammanhanget är att problemet heller inte alltid är låga betyg. Dålig kunskap kan även mätas i hur studenterna klarar sina eftergymnasiala studier. Många språkprogram har upplevt problem eftersom de nyblivna studenterna inte har tillräckliga språkkunskaper med sig från gymnasiet. Dagens usla betygssystem är delvis roten till det onda, något som undertecknad upplevde gick från mycket strängt till otroligt frikostigt på bara några år. Den utvecklingen tycks ha fortsatt. Ohly kallar alliansens skolpolitik ”kunskapsfientlig”. Men han förklarar inte på vilket sätt fler nationella prov, betyg från lägre årskurser och bättre uppföljning skulle minska elevens kunskaper. Det är vänsterpartiet som vill ha en kravlös skola, helst utan betyg. Den ”sortering” som Ohly vänder sig emot är alltså själva det faktum att elever presterar olika och därmed får olika slutbetyg. Inte heller kan Ohly underbygga påståendet att friskolorna skulle vara ”kaosartade”. Friskolorna uppvisar tvärtom generellt sätt bättre resultat än de kommunala skolorna, trots lägre kostnader. Detta kollas med jämna mellanrum i nationella prov. Ohly vill sätta stopp för dessa skolor genom en stopplag. Vem är det nu som är kunskapsfientlig? Den svenska skolan behöver ett nytt betygssystem. Ett system som är rättvist, ger lärarna bedömningsutrymme, minskar betygshetsen som präglat nuvarande system och är lätt att använda i en internationell jämförelse för eleven. Den sjugradiga Bolognamodellen kan bli riktigt bra. Betygen bör sättas tidigare och en bättre uppföljning göras av eleverna under hela skolgången. Dessutom behövs större frihet för eleverna att välja inriktning. Den som är praktiskt lagd ska inte tvingas läsa en teoretisk inriktning på sitt yrkesförberedande program. Det måste finnas utrymme för elevernas olikheter – dessa olikheter ska premieras, inte motarbetas. Mycket av ovanstående kommer regeringen nu att sjösätta. Det är bara att gratulera alla elever som kommer att få förmånen att plugga i en kunskapsinriktad skola. Förhoppningsvis kan vi lägga den socialdemokratiska flumskolan på historiens skräphög. Lars Ohly är fortfarande kvar på sin planhalva, fastlåst i sina ideologiska bojor, oförmögen att tänka nytt. Ohlys och vänsterpartiets skolpolitik är oseriös och omöjlig att ta på allvar. Lyckligtvis saknas stöd för den även inom det rödgröna blocket. Miljöpartiet har gjort upp med de borgerliga. Var socialdemokraterna kommer att hamna i skolpolitiken är fortfarande oklart, men de gör bäst i att inte spela på Ohlys planhalva. Det tror jag Mona Sahlin är klok nog att inse.