Om att leva på en lögn

Det har diskuterats den senaste tiden om huruvida höginkomsttagare ska ha rätt till barnbidrag eller inte. Många liberaler inklusive undertecknad tycker att bidrag ska behovsprövas medan folk på vänsterkanten för ovanlighetens skull rycker ut till de välbeställdas försvar. De gör det däremot inte av några rättviseskäl. Argumentet är nämligen inte att även höginkomsttagare har rätt barnbidraget eller att det är för barnens bästa – det handlar om det generella välfärdssystemets legitimitet. De flesta, inte bara höginkomsttagare, skulle nämligen klara sig rätt bra utan bidrag från staten, i synnerhet om skatten på arbete sänktes ännu mer. Detta är livsfarligt för alla som vill hålla befolkningen ovetande om att det är möjligt att leva mer självständigt och att den offentliga sektorn inte alls är en garant för kvalitet. Vi kan se samma nervösa reaktioner på privata sjukförsäkringar. Om människor ser att det faktiskt går att få snabb vård på privat väg, varför ska de då betala skatt för offentligt driven vård? Kan de då inte få behålla mer pengar och teckna egna försäkringar i stället? Absolut inte. Åter igen handlar det om systemets legitimitet bland stora befolkningsgrupper i samhället. Risken för att folk ska vända socialdemokraternas omhuldade samhällsmodell ryggen är påtaglig om de gillar alternativet bättre. Därför måste alla försök att erbjuda valfrihet motarbetas. ”Det finns ingen samhällsmodell som har visat sig ge bättre resultat än den nordiska.”, säger Mona Sahlin och Pär Nuder. Det är precis den lögnen de är rädda för att svenska folket inte längre ska gå på.